Jag har lyssnat mycket på Steve Morse genom åren. Han har en säregen spelstil som spänner över såväl bluegrass som jazz och hårdrock. Han blev utnämnd till bäste gitarrist alla kategorier 5 år på raken av läsarna i tidningen Guitar Player och det är max. Han är tekniskt mycket skicklig utan att vara tråkig. Snarare tvärtom. Det är otroligt mycket dynamik i hans spelstil.

Det första jag hörde med honom var två album med gruppen Kansas; Power och In the spirit of things. De är fortfarande mina favoriter och i synnerhet låten Rainmaker på den senare.

Jag har sett honom spela på en clinic, men tyvärr aldrig på scen.

Mannen, myten, legenden. Coolare gitarrist får man leta efter Jag köpte Eliminator 1983 och sedan dess är jag ett stort fan av ZZ Top. Jag såg dom live 2003 och ska se dem live imorgon igen

Billy har trots sitt yttre en ovanligt mjuk spelstil. Han får ackord att flyta in i varandra hur läckert som helst.

Turen har kommit till den oefterhärmlige Paul Gilbert. Jag har följt hans karriär från det sena 80-talet till idag. Jag har även haft den stora glädjen att se honom live på Debaser i november 2008. Paul är inte bara rent fantastiskt teknisk han är dessutom underhållande både på och av scenen. Jag har flera av hans instruktionsvideor och jag kan tänka mig att det var rejält kul att ha honom som lärare på GIT på den tiden han undervisade där.

Han har spelat i Racer X, Mr. Big och Electric Fence, men nu ägnar han sig åt sin solokarriär. Men det verkar som om Mr. Big ska ha en reunion i sommar i Japan. Verkar också som om det ska bli en ny cd.  Jag gillade verkligen Mr. Big så det är något att se fram emot. Racer X och Mr. Big var väldigt olika musikstilsmässigt, men man känner igen Pauls spelstil i båda grupperna. Han spelar fort, glatt och melodiöst. Det som jag tycker är så charmigt med honom är att han uppenbarligen älskar att spela gitarr. Det lyser verkligen igenom. Att han dessutom inte verkar ta sig själv på så stort allvar är också ett drag jag gillar.

Jag upptäckte Extreme strax efter att dom hade släppt Pornograffitti och jag blev otroligt förtjust i hans stil. Inte nog med att han är enormt teknisk, han är dessutom otroligt rytmisk. Han är en före detta trummis och det kan höras i hans komp som till stor del består av olika rytmer.

Jag har lyssnat på en del av hans soloprojekt och tyvärr innehåller de låtarna inte lika många solon vilket är synd med tanke på hur grym han är. Men hans kompande är fortfarande grymt. Fördelen med hans soloprojekt är väl att han sjunger själv och det gör han faktiskt bättre än Gary Cherone i Extreme.

I have always liked to listen to guitar players and I play a little myself too. But there was never one that I really admired before I heard David Gilmour. Many years later he is still my absolute favourite guitar player. His solos are musical master pieces in them selves. There is a large dose of both blues and rock and even some hard rock in his playing. For those of you who don’t recognize the name I can tell that he is the the singer and guitar player in Pink Floyd.