Är det verkligen bara vår planet i hela universum som innehåller någorlunda intelligent liv? Bara en kristen person kan uttala sig så självsäkert om det. I ett inlägg på apg29 hävdas att även om vi söker med alla upptänkliga metoder kommer vi aldrig att hitta något.

“Jag tror att vetenskapsmännens sökande efter liv i världsrymden är ett existentiellt sökande. Men de kommer inte få något svar genom att söka på sådant sätt eftersom de söker på fel ställe.”

Man behöver knappast vara raketforskare för att inse varför han skriver på det här sättet. Om man skulle hitta intelligent liv där ute skulle det innebära att vi inte är unika. Och det är just det som är så viktigt för en kristen. Det är inte viktigt att vi är snälla mot varandra. Det är inte viktigt att vi tar hand om våra djur. Det viktigaste är att vi är unika och skapta efter guds avbild.

Det är också detta som är orsaken till kreationisternas tröttsamma kamp mot evolutionen. Vi måste vara unika! Att vi genom att betrakta djuren som våra släktingar och därmed också värna om dem ser jag som något positivt, men det gör inte en kristen.

Att vi kanske skulle kunna lära oss något av en mer avancerad civilisation är väl inte heller särskilt intressant även det skulle kunna innebära enorma fördelar för oss. Att vi skulle vara ensamma i vårt gigantiska universum är knappast troligt. Jag anser att sökandet efter liv där ute är viktigt och ska fortsätta. Vi är vetgiriga och varje vetenskapligt framsteg är en seger mot dogmatiskt tänkande.