Uppbyggnad eller nedbrytning?
All mänsklig erfarenhet säger att strukturer bryts ner med tiden. Bilar rostar, döda djur förmultnar, berg eroderar och stjärnor slocknar. Alla vetenskaper tar hänsyn till denna naturens strävan mot nedbrytning, alla utom en – evolutionsläran. I denna startar universum i en strukturlös singularitet och slutar med den mänskliga hjärnan. Evolutionister söker ”uppbyggnad”. Naturen uppenbarar ”nedbrytning”. Genetisk forskning visar att även våra gener bryts ner med tiden. Mutationer leder till devolution, dvs omvänd evolution. Artbildning minskar den genetiska potentialen, tvärtemot evolutionslärans behov av ökning. Mot all mänsklig erfarenhet väljer dock evolutionisten att tro på utveckling.

I detta “starka” argument mot evolution finns det ett flertal fel.

• Omvänd evolution
Det finns inget som heter omvänd evolution av den enkla anledning att evolution inte har någon riktning. Eftersom det naturlig urvalet styr om en mutation ska föras vidare eller inte är det inte viktigt om en mutation leder till mer eller mindre komplexitet.

• I denna startar universum i en strukturlös singularitet
Kosmologi har ingenting med evolution att göra. Evolution är teorin om arters uppkomst. Det handlar inte om vare sig universums eller livets uppkomst.

• Naturens strävan mot nedbrytning
Detta är inte heller ett argument mot evolution. Det är samma typ av tänkande som omvänd evolution. Djur nedbrytning kan dessutom sägas vara ett argument för naturens strävan mot ordning. Om det inte fanns något som tog hand om döda djur skulle det ligga kadaver överallt.

Jag skulle tro att det är ett underligt användande av termodynamikens andra huvudsats, men den gäller bara i ett slutet system. Jorden är inte någon slutet system.

• Våra gener bryts ner med tiden
Det gör dom inte. Det skulle vara rolig att höra var Anders Gärdeborn fick den informationen ifrån.

t